Naxton & Hysterin

Idag var det fruset på banan när jag skulle ha lektion, så jag tänkte i min enfaldighet att det kanske skulle gå bra att leda honom till ridhuset själv. Reiie skulle köra samtidigt som jag gick och möta upp mig på vägen om jag behövde hjälp. Skrället var helt galen, två steg, sen galoppvolt till vänster, runt igen, framåt, två steg, galoppvolt till vänster och så vidare. Och han pep och han småbockade och reste sig lite och när Reiie väl kom så kom vi överens om att det var bättre att bara ta hem honom och försöka en annan dag. Då hade vi dessutom inte ens kommit särskilt långt, inte ens till första huset på vänster sida (till Jenny som vet hur det ser ut). När vi vände tillbaka fick han flipp halvvägs och flängde runt så mycket att han gick omkull, men han var snabbt uppe på benen och hade givetvis direkt glömt att det kanske var lite läskigt att trilla på asfalten, så det var hysteri resten av vägen också. Så det blev en liten, liten skritt-takt-trav-galoppvolt-hysterirunda idag. Sen fick han gå ut i hagen igen, nöjd och glad. Reiie tyckte att när han beter sig så så blir resultatet att han får vinna alldeles för mycket, och det är inte bra. Så vi hoppas på bättre väder och torr paddock!

Programridning

Idag hade det töat nog för att kunna rida i paddocken, men den var lite snöig och blaskig och det gick inte att utnyttja hela. Igår satt jag och ritade upp LC:1 och LC:2 och tänkte att jag idag skulle testa LC1:an och se hur det skulle gå! Han var suveränt trevlig i stallet för ovanlighetens skull, jag fick rykta överallt och pilla överallt och inga problem med att kratsa hovarna. Och inget nervöst bajsande eller trippande eller någonting. Tänk om han var så här varje gång.. Jaja, man får vara glad över det lilla! 
Väl ute i paddocken red jag fram ett tag. Vi har ridit i ridhuset ganska länge nu och misstänkte att han skulle börja bråka med galoppskänkeln hemma i paddocken och det är väl klart att det stämde! Det var stopp direkt och växa fast och sparka och backa. Skillnaden från innan är dock att det faktiskt går att få fram honom i galoppen ganska snabbt efteråt, förr kunde vi ju hålla på i evigheter. Han har ett speciellt ställe där han stannar mest, det är när man rider i vänstervarvet på högra sidan av paddocken precis innan man svänger för kortsidan. Jag la programmet så att snett igenom i fri skritt slutade precis på det där stället, där ska man då ta tyglarna, gå lite mellanskritt, lite trav och sen galopp. Jo men lycka till! Det gick ju inte någon av gångerna på direkten, men på andra försöket så! Han fixade faktiskt programmet jättebra trots pölar och kladd, det var volter och snett igenom och serpentin i trav med skritt vid medellinjen, trav med ökad steglängd och halt i 6 sekunder. Så trots några stopp och grinigheter så var jag ändå mycket nöjd med honom, det ska nog gå att köra någon programridning till våren! 

Däremot är ju programmen helt annorlunda från när jag tävlade någon gång nittonhundrafrösihjäl. Mitt favoritprogram LB1, innehöll både ryggning och framdelsvändningar, så är det inte längre. Nu kommer ryggningen först i LA1 tillsammans med skänkelvikningar, bakdelsvändningar i LA2 och framdelsvändningar är inte med alls. Men vägarna är roligare, serpentiner redan i dom lätta programmen och halvt igenom och halvt snett igenom. Klart en förbättring!  Det ska bli kul att komma ut och tävla, det enda dryga är att jag måste köpa vita ridbyxor och ridstövlar. I och för sig bara eknomiskt drygt  

 

På måndag är det lektion med Reiie, återkommer då med rapport!

Nedan: Naxton när han var liten och oskyldig

 

Avdelning vänster om!

Har inte varit hos Naxton idag, men däremot följde jag med Lollo på hennes avdelningsridningsträning. Hon är lagledare för två lag på Torns och sitter även med i avdelningskommittén. Det verkade riktigt kul och lätt kaotiskt och förvirrande. Lollo höll på att utforma ett nytt LB-program och om någon någonsin tyckt att ett vanligt dressyrprogram kan vara lite förvirrande så är det ingenting mot dom här. Fyra ekipage med olika nummer som ska rida hit och dit och tillsammans och isär och hamna rätt. Helt galet. Men jättesnyggt när det sitter. Det är synd att det inte är så vanligt, det hade annars varit en perfekt träningsform för Naxton. Tänkte kanske försöka övertala dom övriga tre stallmedlemmarna att köra lite för skojs skull tillsammans, det kunde ju vara skitkul! 

Vinterväder deluxe

Idag var det en massa snö överallt, jag slirade mig fram på uppfarten till stallet. Det blev alltså ingen ridning idag, däremot lite miljöträning. Tog ut honom i träns, grimma och grimskaft och tränade på att gå fram och tillbaka i paddocken. Det var inte helt populärt. Han kan bara inte låta bli att tugga på kedjan, buffa på mig eller försöka äta upp min hand. Men vi höll ut och tränade på att stanna och starta utan att han går på mig. Det gick faktiskt rätt bra till slut. Försökte få något bra foto på honom när han är sur och grinig, men så fort kameran kom upp blev han alldeles snäll och söt istället. Ögontjänare! Här följer lite bilder från dagen. Och här finns en videofilm från en träning häromveckan.

 

Vintrig gödselstack

 

Kråkan vill alltid vara med när jag pysslar i stallet.

 

Väga hösilage.

 

Ishav i vattenhinken.

 

Hästar i snö.

 

Åja, här ser han väl ändå lite sur ut..

 

Naxtons söta jätteöverläpp.

 

Mycket snö var det..

 

Nej, han står inte stilla frivilligt!

 

 

Ledarskapsproblem

Imorse hade jag träning i ridhuset och jag och Jenny bestämde att leda honom dit tillsammans. Det var halt och jävligt och skrället var på det värsta humöret. Han kunde inte vara stilla och lugn i en enda sekund, bara flaxade omkring med huvudet, småbets och fick plötsliga ryck ut i den hala vägen. Det tar vanligtvis 15-20 minuter att skritta till ridhuset, idag tog det 30… Innan har det gått hur bra som helst att skritta själv, men nu har han fått för sig att han inte kan gå någonstans själv utan att jävlas så mycket som möjligt. Vilket blir rätt jobbigt i Skånevintern när man behöver ta sig till ridhuset ganska ofta. Väl i ridhuset tog det ett bra tag för honom att lugna ner sig, men till slut slappnade han av och gick jättebra. Vi körde lite framdelsvändningar och skänkelvikningar, det gick faktiskt helt okej, galoppfattningarna har också blivit mycket bättre. Vi gick ju igenom en period där det blev tvärstopp så fort man la till galoppskänkeln. Den tiden verkar vara över, dock ropar vi inte hej riktigt än. Däremot blev han trött alldeles jättesnabbt efter att ha hetsat upp sig så mycket på vägen dit. Vägen hem gick mycket bättre, snabbt men lugnt. 

 

Sen åkte vi och kollade på Matilda som har travhästen Gringo i stallet, hon tävlade för första gången på en klubbtävling i hoppning. Han var jätteduktig och som vanligt jätteglad och positiv till allt!